Tanken på åstadkommandet av en permanent utställning i Vasa över våra senaste krig och i synnerhet krigsveteranernas insatser i kriget har legat många frivilliga försvarsorganisationer varmt om hjärtat, åtminstone från början av 1980- talet. Många krigsveteran–, reservist– och gillesorganisationer hade länge sparat på traditionsmaterial i anslutning till deras verksamhet, förvarade bl.a. i Reservofficersklubbarnas och Krigsveteranernas lokaliteter.

Den tilltänkta utställningen antog konkreta former då krigsveteranerna och –invaliderna, lottorna och andra kvinnor, som tjänstgjort vid fronten, började systematiskt insamla material från jägarrörelsen, frihetskriget, skyddskårs- och lottarörelsen och i synnerhet material från våra senaste krig. De veteranorganisationer, som stått för insamligen, vände sig i slutet av 1990-talet till Österbottens Försvarsgille för vidtagandet av erforderliga praktiska åtgärder för utställningens förverkligande. Uppgiften passade väl i hop med gillets verksamhet. Gillet hade redan tidigare haft ett flertal betydande traditionsuppdrag inom det frivilliga försvarsarbetet (Traditionsmuren, Gillenas hus, porträttsamlingen över militärlänets kommendörer). Utställningen verkligades genom grundandet av ett museum med både permanent grundutställning och varierande specialutställningar.

Museet kunde börja förverkligas då Harry Schaumans Stiftelse överlät ett källarutrymme om ca. 250 kvm. vid Kyrkoesplanaden 22 (f.d. Finlands Banks Vasakontor) till Gillets förfogande. Utrymmet, som tidigare nyttjats av företag i bankhuset som källarlager, började man nu iståndsätta för museets ändamål. Det material, som behövdes för iståndsättandet, fick man huvudsakligast som donationer. Arbetet utfördes av krigsveteranerna och senare också av forna soldatgossar som talkoarbeten. Stiftelsen avstod senare från äganderätten till bankhuset, som ombildades till ett bostadsbolag, varefter museiverksamheten fortlevde i samma utrymmen i hyresförhållande med bostadsbolaget. De forna lottorna och kvinnorna i fronttjänst deltog i samlingarnas iståndsättande och underhåll (särskilt beträffande dräkter och övriga textilier). Inredningen (bord, bokhyllor, vitriner, planscher o.s.v.) fick man också huvudsakligast som donationer, dels intakta och dels som material. I någon mån nödgades man också ta till inköp.

Den kommitté, som sammanställdes för museiverksamheten, har omhänderhaft uppgifterna om museets grundande och
senare om dess upprätthållande och utvecklande. Utöver det egna kunnandet (bl.a. historikern fil.lic. Nils-Erik Nykvist, som i begynnelseskedet var kommitténs ordförande , och senare som mångårig medlem) kunde man, då det gällde planerandet av utställningen, ty sig till Österbottens Museums förra chefs Sven-Erik Krooks´ sakkunnskap. Efter Nykvist har forstmästaren Helmer Wikström och numera direktören Per-Erik Fant tjänstgjort som museikommitténs ordförande. Gillets hedersordförande, kanslirådet Holger Strandberg, kan anses vara fader för museets tillkomst.

Museet öppnades officiellt på Gillets årsdag Januarisöndagen 31.1.1999 i närvaro av talrikt närvarande inbjudna gäster. I begynnelseskedet, vintern 1999, visades utställningen för dem, som med donationer medverkat till museets förverkligande. Senare under våren fick enskilda grupper möjlighet att bekanta sig med utställningen. Veteranerna, medlemmarna i organisationer för det frivilliga försvarsarbetet och skolklasser utgjorde den främsta målgruppen. Från sommaren 1999 har museet varit öppet även för allmänheten. Utöver grundutställningen har man i museet uppställt kontinuerligt varierande specialutställningar med teman om aktuella eller för landsförsvarets historia viktiga skeenden.

Tidningen Pohjalainens notis om festen under årsdagen på Januarisöndagen och museets öppnande 1.2.1999.